Vindar av snålblåst och köld, mörker och hopplös väntan. Medmänskligheten utsätts för stöld. Vart ska jag gå med min längtan?
Hur kan en vända en vind? Den kyler och stänger hjärtan. Handen som mjuknar vill smeka en kind, visa en väg bort från smärtan.
Låt mig bli, inte bara ett jag utan ett vi. För tillsammans kan vi göra något av det nya som nu tar mark. I mig själv är jag bräcklig men med dig är jag stark.
Dimman förmörkar vår syn, hur ska vi se på vår framtid? Ser vi en strimma ljus där i skyn? Finns det ett hopp för vår samtid?
Hur kan en dimma bli klar, Så att ett hopp kan förvandla? Kärlekens vind är det enda vi har. Den ger oss kraften att handla.
Låt mig bli, inte bara ett jag utan ett vi. För tillsammans kan vi göra något av det nya som nu tar mark. I mig själv är jag bräcklig men med dig är jag stark.
Nu börjar något nytt igen. En chans att börja om. Tillsammans för framtiden. Jag hör din röst, den ropar: Kom.